




Där satt han. Framförde sommarens sista gigg på kajen i Trosa och förstärkte känslan av svunnen tid när vi angjorde bryggan med 100-åriga Göta Kanal-båten Wilhelm Tham.

För många år sedan delade Tobbe och jag dubbelsäng under en vecka i en bergsby i Italien. Rummet var inrett i sann Laura Ashley-stil och mycket romantiskt. I samma stund vi klev över tröskeln till rummet första gången såg vi på varandra och sa i en mun - “Inte ett ord till någon om det här!”
Nu har Tobbe hittat en ny partner att dela dubbelsängen med och jag är mycket glad för honom och Kerstins.



Året var 1995 och platsen var Tandådalen när den här Trosakillen gjorde entré. Första minnesbilden av Johan är när han kommer nedför Stora Backen i sin karakteristiskt schnajdiga kortsväng och blå Mover-jacka. Då visste jag så klart inte vad som låg framför oss. Att vi skulle ta examen, få Fjällkyrkan som sponsor och bli ökända i hela Sälen. I alla fall under en höst. Med tiden blev Johan en rätt skaplig skidlärare och skidåkare så nu för tiden när vi åker en vecka till Italien ihop, så jobbar Johan och jag är ledig.


Tillbaka i Champoluc. Det är nästan exakt ett år sedan sist och tredje året i rad så nu är den här veckan officiellt en tradition. Idag experimenterade vi endel och resultatet blev rätt ok. Men med handen på hjärtat så tycker jag att jag känner igen stilen, det känns lite lånat.
För en del år sedan jobbade jag tillsammans med en fantastisk fotograf, Per Eriksson men då från andra sidan kameran. Så helt konstigt är det kanske inte. Per - de här två bilderna ger jag dig credit för.

