Vid sidan av stigen låg ett hus som hotade att rasa vid nästa storm. Några höns och palmer var deras levebröd. Från palmerna plockade Wayan nötter och bladen förvandlade hans fru till mattor.
Det har ju legat nere nu ett tag. Bloggandet. Ny händelser i livet, fullteckad agenda, lepra, lågkonjunktur, pollenalleri. Faan. Och hans moster. Det finns många anledningar. Men fotandet fortsätter och det är det viktiga. Och jag kommer fortsätta visa lite bilder här. Bara lite senare. Det droppar fortfarande in lite besökare, fler än väntat, och det gör mig väldigt glad. Och spammarna har hittat hit. Välkomna. I morse räknade jag till 439 st skitkommentarer.
Härligt.
Namn att överväga om jag får en son:
Björn-Urban.
Jens-Britta.
Kent-Jesus.
Tack alla ni som följde den svarta veckan och tack för de snälla orden och de peppande tillropen. Nu är det dax att krana på färgen igen, men det ena utesluter ju inte det andra. Go color!
Se dig omkring nästa gång du är ute och går. Vad ser du? En strid ström av människor, några hus, ett par bilar? Ett inte helt orimligt antagande.
Så tittar du igen. Den här gången kollar noggrannare, låter blicken svepa fram och tillbaka, låter den zooma in alla detaljer, verkligen s e r e f t e r. Insuper allt.
Framträder det en annan bild?
Själv brukar jag se en skevare, mer krackelerad och lite skitigare bild. Ibland är den bisarr, trasig och inte alls så intetsägande som vid första anblicken. Jag ser lunchrestaurangen från förr, trebenta trädgårdmöbler, affischer som för länge sedan var aktuella. Det är inte snyggt. Men det är intressant. En som annan fotograf som tittat runt är Thomas H Johnssons på Outoffocusmag.
Det, mina vänner är dagens svartvita länktips.
